They called me the Durian-girl
Det finns så mycket frukt som vi i Sverige inte ens vet existerar. Jag har ätit mängder med frukt jag aldrig någonsin hört talas om innan i Asien. Och det är synd, för om vi fick ta del av dessa skulle nog mycket va annorlunda. Det är så enkelt att va fruktarian med frukt som t.ex. Durian är tillgänglig. Det är som att äta dessert varje dag - nyttig sådan som får en att blomstra inifrån och ut.
Durian, aka The King of Fruits. Med en kompakt krämighet, massa variationer, hinter av kola, karamell, bär, mint och explosiv sötma och attraherande lukt är det svårt att inte bli som besatt. I Borneo var säkert 80-85% av mitt kaloriintag från Durian. 90% i Bali. Jag tröttnade aldrig och när man trodde efter en dag att nu var suget stillat och man inte behövde det nästa dag slutade det ofta att man indulged in it anyway.
Jag tänker på denna frukt nästan varje dag nu när jag är i Sverige. Jag älskar frukt. Mat är en så stor passion för mig, men inte att laga mat och allt vad det innebär. Det tycker jag är tråkigt. Fruit just makes sense to me. Jag är galen i sötsaker och frukter kan va allt sånt. Sött, tillfredsställande och gjort för oss människor. Hur kan man inte bli helt frälst?
LÄÄÄNGTAR tills Fabian kommer få äta Durian. Han kommer älska det! Hihi
They eventually called me the (crazy) Durian-girl på stället jag bodde på under min sista månad i Bali. And yeah, I might be crazy but oh dear, I'm loving it.