I W I L L N O T R E L A P S E
BUP-möte idag. Viktcheck och sen ville de från MFT träffas och diskutera. Efter ingen viktuppgång förra veckan gjorde vi en ökning till 3 näringsdrycker. Resultat? + 0,4 kg på en vecka.
Jag försöker omfamna min "nya" (forfarande 5 kg underviktiga från lägsta normal-BMI) kropp. Även fast denna vikt jag har nu har jag haft under väldigt långa perioder under min sjukdomstid. Men allt känns annorlunda nu, trots att min omgivning säger att förändringen är minimal kroppsmässig.
Jag orkar inte se eller ta (och inte heller visa upp) min kropp i tajta kläder och går därför bara runt i klänning nu. Känns åtminstone tryggare att dölja det som min kropp gör under de pösiga tygerna. Om jag låter de dysfunktionella tankarna prata en stund kan jag säga att jag helt ärligt anser min kropp förräda mig och det får mig att bli förbannad på den.
Men det känns bra också. Jag har insett nu att kroppen jag hade när jag blev inlagd var sjuk och inte hållbar. Att jag höll på att ta sönder mig själv inifrån. Men jag behöver bara tid att vänja mig vid det nya. Vid all mat, kroppen och en fungerande hjärna. Och se till att jag inte får återfall mitt i allt. För det är vid den här punkten återfall kan ses som den lätta vägen för stunden. För man inte orkar med det som händer med kroppen.
Måste bara blunda och stå ut. Tro på att freden och lugnet väntar där på andra sidan.